Det är klart du kan
My new favorite thing to do
is wasting my time on a bum like you
Idag har jag ätit morötter som smakade äppeljuice.
Och svalt en rostig värktablett med mitt eget saliv.
Det gäller att hålla sig till tallriksmodellen.
Hur det nu är, en femtedel djur, två femtedelar grönsaker
och två femtedelar torra produkter. Som... pasta, tror jag.
Jag undrar vad vi ska plocka upp ur kylväskan idag?
Kanske blir det en gourmetmåltid, kanske inte.
It's not about our steps
Jag har en plan nu. Det är en bra plan. Det är en realistisk plan. Det är en överlevnadsplan.
Allt ska bli nytt, allt ska förändras och allt ska bli bättre. Jag tar med mig den jag älskar mest och lämnar det gamla kvar. Det kommer antagligen inte bli lätt, men ingenting gammalt ingår i planen.
Däremot innefattar den en väldigt lång bit att gå. Antagligen måste jag stanna och vila många gånger, knyta skosnörena, titta på en karta eller fråga någon om vägen. Jag kommer vara nervös, jag kommer göra saker jag aldrig förut gjort och jag kommer förlora en hel del, men jag vet att jag kommer gilla det och jag vet att jag kommer bli starkare av det. Något jag också vet är att jag inte kommer gå hem igen.
Det är det som har motiverat mig, vetskapen om att jag inte kommer gå tillbaka, vetskapen om att det inte finns något hem att komma tillbaka till. Går jag vilse så är jag vilse, det hjälper inte att krama ett träd eller vissla i min visselpipa, ingen hämtar hem mig nu.
Ingen.
