It's not about our steps
Jag har en plan nu. Det är en bra plan. Det är en realistisk plan. Det är en överlevnadsplan.
Allt ska bli nytt, allt ska förändras och allt ska bli bättre. Jag tar med mig den jag älskar mest och lämnar det gamla kvar. Det kommer antagligen inte bli lätt, men ingenting gammalt ingår i planen.
Däremot innefattar den en väldigt lång bit att gå. Antagligen måste jag stanna och vila många gånger, knyta skosnörena, titta på en karta eller fråga någon om vägen. Jag kommer vara nervös, jag kommer göra saker jag aldrig förut gjort och jag kommer förlora en hel del, men jag vet att jag kommer gilla det och jag vet att jag kommer bli starkare av det. Något jag också vet är att jag inte kommer gå hem igen.
Det är det som har motiverat mig, vetskapen om att jag inte kommer gå tillbaka, vetskapen om att det inte finns något hem att komma tillbaka till. Går jag vilse så är jag vilse, det hjälper inte att krama ett träd eller vissla i min visselpipa, ingen hämtar hem mig nu.
Ingen.
Kommentarer
Postat av: Kirsh
Positiva stycke. Och jag hatar Vilse, för han har alldeles för stora händer för sitt eget bästa.
SCORE! Säger jag för att du ska veta vem jag är. Men det vet du nog redan.
Och kör på! Jag litar på dig.
Dock kommer jag alltid stå fast vid att jag ICKE gillar borgenidén. (Inte Andreas Borg. He. He.)
Postat av: Lovisa
Jag vet vem du är, för jag har redan länge gått vid din sida.
För övrigt förstår jag inte vad det är du menar, vad är det du inte gillar?
Postat av: Hibiskus
Jag ska alltid hämta hem dig. Och det vet du. Vad som än händer.
Postat av: Kirsh
Jag tycker att jag gjorde det ganska klart. Men jag kan förtydliga mig: Jag gillar icke GåIBorgenIdén.
Det lät lite "Vi har inte knullat med Sara Hamrell. Nu."
Postat av: Lovisa
Jag vet, men jag förstår inte vad det är du inte gillar med det?
Trackback
