To the bells of Notre Dame
Matilda och jag lyckas visst inte med någonting, inte ens middagen.
Den var så äcklig att vi tvingades krydda med en deciliter salt,
för att på bästa sätt dölja smaken. Lyckat.
Micaela borde ha varit hemma och lagat en efter-träningen-middag åt oss.
Då hade vi varit mätta och glada nu. Men icke, hon är i Grums.
Istället väntar jag på att Matilda ska komma ut ur duschen,
så vi kan leta efter en ny middag, lagom till midnatt.
När vi gjort det ska jag placera mig under täcket i min säng.
Där ska jag ligga. Tänka och ligga.
Och kanske titta på en film.
Kanske får jag nattligt besök också.
She said why don't we both
Just sleep on it tonight
And I believe in the morning
You'll begin to see the light
And then she kissed me
And I realized she probably was right
Just sleep on it tonight
And I believe in the morning
You'll begin to see the light
And then she kissed me
And I realized she probably was right
Kommentarer
Trackback
